Demokrati och egenmakt kan ersätta kapitalism och tacksamhetsskuld

Genom sin krönika i Fria Tidningen får Linn Spross mig att tänka kring hur fastlåsta vi är i vår höger-vänsterskala. Varför ska vi vara fångar i de begränsningar som välfärdssystemet ❤ kapitalismen har? Hur kan vi göra saker på ett nytt sätt?

Linn Spross tar upp frågor om tacksamhetsskuld och dolda konfliktlinjer. Jag tolkar hennes beskrivning om givande och mottagande, om arbete och bidrag, som en beskrivning om hur kapitalismen och välfärdssystemet tillsammans bekräftar och cementerar de skillnader och klyftor som den ena skapar och den andra mildrar. Är det något att vara tacksam över? Jag anser att blandningen av socialism och kapitalism kan liknas vid ett lyckopiller, som en dålig medicinering; den döljer de värsta symptomen för stunden och hindrar oss från att se grundproblemet.

Kapitalismen och Staten

Om vi börjar med att ta bort välfärdsstaden från ekvationen så kan man urskilja den mest framträdande faktorn som formar dagens samhälle: tanken om individuell ekonomisk frihet. Något som i det praktiska livet kan beskrivas som kapitalism – ett samhällstillstånd där den privata sektorn tillåts vara (allt för) stor (inom de flesta verksamhetsområden) och där profiten (även den i de flesta områden) tillåts nå så pass höga nivåer att det i vissa fall leder till det absurda att t.ex individuella företag kan vara rikare än vissa länder, eller att de 85 rikaste privatpersonerna i världen kan ha lika mycket rikedom som de 3,5 miljarder fattigaste individerna på jorden.

Att säga att man som privatperson har rätt att äga så mycket som man kan eller vill (oavsett motivering, må det vara talang, eller en s.k naturrättighet) är befängt. Jag menar att man kan hålla med mig om detta efter att man har begrundat följande två punkter som framhålls inom den socioekonomiska teorin PROUT (Progressive Utilization Theory):

1. Ekonomiska/fysiska resurser i universum är ej oändliga. Är de förnyelsebara så går det oftast inte på 1-2-3.

2. Jordens rikedom är ett gemensamt arv. Det är alla människors födelserätt att ta del av -och att använda detta arv.

Begrundar och accepterar man dessa två simpla påståenden så kan man tryggt säga emot tesen om att ekonomisk frihet är en självklarhet.

Lägger vi till staten igen så ser vi hur den alltså inte löser problemen som kapitalismen skapar utan istället ‘räddar’ människor som redan har blivit rånade på sina grundlägande rättigheter, och som sedan förväntas vara tackasmma över det.

Nya principer för fördelning

Jag menar att det är en födelserätt för alla människor att kunna leva ett respektabelt och drägligt liv – och inte bara det – ett liv som inkluderar stolthet, utveckling och egenmakt. Därför måste det, inom ett givet socioekonomiskt sammanhang, finnas en övre gräns för ackumulation och en nedre gräns för en respektabel levnadsstandard, och därtill en rationell princip för distribution mellan dessa nivåer. Rationell fördelning enligt PROUT innbär att när minsta förnödenheter har tillgodosetts kan resten av resurserna distribueras baserat på merit; t.ex ansvar, kompetens och utförande, beroende på sammanhang vad som värderas i ett visst samhälle eller i en organisation.

Dessa faktorer kan garantera att de resurser vi har ett givet sammanhang distribueras innanför rimlighetens och rättvisans gränser. Nivåerna och distributionen mellan dem måste ses som föränderlig och flexibel i förhållande till aktuell tid, plats och person, men målet är alltid att differensen mellan gränserna progressivt minskar och att minimumnivån justeras uppåt, och med tiden är tanken att både minimum och maximum ska kunna höjas. Alla kan progressivt röra sig framåt.

Mot en ‘naturlig’ och konfliktfri distribution

Frågan är nu inom vilka strukturer distributionen ska ske. Hur ska den nedre nivån kunna uppnås av alla? Hur ska vi undvika att behöva fördela resurser via centraliserad byråkrati, via strukturer som uppkommer bara för att orättvisorna är för stora?

Lösningen på gåtan tror jag går att finna i tanken om ”Ekonomisk Demokrati”. Ekonomisk demokrati finns det flera definitioner av och kan appliceras i olika sammanhang och nivåer. Inom PROUT är lokalt ekonomiskt självstyre, lokal ekonomisk planering och förekomsten av en större kooperativ sektor (med demokratiska och gemensamt ägda företag)de viktigaste faktorerna som nämns. Genom att decentralisera ekonomin och införa självstyre lokalt/regionalt + genom att uppmuntra till skapandet av kooperativa företag, kan mycket resurser skapas och fördelas lokalt, av och bland de som är direkt involverade. Och förutom detta så hindrar man, genom lokalt ekonomiskt självbestämmande, ekonomisk exploatering av akörer som inte har en lokal förankring.

Ekonomisk Demokrati rimmar väl med de två av de första punkterna jag tog upp; nämligen 1.att resurser är ändliga, och 2. att det är en mänsklig rättighet att ta del av de resurser som finns.

Nya begrundanden

Så, innan vi omfördelar resurser genom staten och försöker kompensera förlorarna i systemet i en allt för begränsad omfattningvarför inte ge människor mer inflytande från början, och varför inte skapa en rationell fördelning från grunden?

Genom nya principer och genom dem, nya strukturer, kan vi undvika att skapa förlorare. Ekonomisk Demokrati, Ekonomisk Decentralisering, övre och nedre gränser samt rationell distribution, är alla begrepp värda att begrunda, till att börja med.

  • Ida Överland
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s